saludable.blogg.se

I fredags när jag berättade för mamma att jag hade tackat ja till några extra jobbtimmar i helgen och dessutom tänkt prova balklänning innan dess, frågade hon: "Är du rädd för att vila eller?"

 

Svaret är det att ja, det är jag. Insåg igår att jag faktiskt inte minns när jag sov ut en morgon utan att ställa något larm. Det har liksom blivit en rutin att gå upp tidigt och fylla dagen med så pass många sysselsättningar att jag nästan ramlar ihop i sängen på kvällen, vardag som helg. 

 

Jag har alltid varit en rastlös själ, men sedan vi startade det här projektet har det blivit värre eftersom att jag har insett att det är främst vid två tillfällen jag vill småäta - när jag är uttråkad och när jag vill belöna mig själv. När jag var ledig för någon dag sedan och hade några timmar över höll jag till exempel på att klättra på väggarna för att jag fick ett sådant sockersug. 

 

 

Det här kan inte vara hälsosamt någonstans men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Stressar jag mindre kommer jag förmodligen spärras in på psykhem inom kort med tanke på mina galna apstinensanfall, men håller jag på såhär mycket längre kommer jag förmodligen rusa rakt in i väggen med huvudet före. Vilket jäkla dilemma.

 

Nä, imorgon ska jag banne mig sova halva dagen. Eller till tio i alla fall.