Det är inte värt det

Idag bestämde jag och Hanna för att unna oss vår onyttiga dag (vi tillåter oss själva en sådan varje månad) och köpte oss varsin väl tilltagen godispåse på hemmakväll under lunchrasten. Efter skolan bytte jag glad i hågen om till träningskläder (att vi fuskar med kosten betyder inte att vi skippar träning) och gav mig ut i löparspåret. 
 
Efter knappt hundra meter vek jag mig i princip dubbel av kramper. Satan vilket håll! Envisheten är en av mina starkare sidor och jag brukar och totalvägra att stanna ens för att knyta skorna, men idag fick jag känna mig besegrad. Travade bittert på i någon kilometer innan jag lyckades börja jogga och i alla fall genomföra rundan.
 
Tänk vad "lite godis" kan förstöra. 
 
 
/Rebecca
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0