saludable.blogg.se

Du vet den där sega söndagseftermiddagen då soffan var sådär extra skön, temperaturen utomhus var lite för låg för årstiden och regnet argsint piskade mot fönsterrutorna? När du tänkte att "här kommer jag inte röra mig ur fläcken förrän det är dags att inta sängläge", men inombords fanns den gnagande känslan av att ett träningspass vore på sin plats. Då du mot alla odds snörade löparskorna tio minuter senare och på segstartade ben masade dig iväg. Trots att den "andra andningen" fortfarande inte infunnit sig efter halva rundan och du kände att det aldrig skulle gå vägen trummade du envist på. Väl inne på sista kilometern var benen tunga som bly och det krävdes all viljestyrka du kunde uppbåda för att orka fortsätta framåt. Vid åsynen av målet kickade den sista adrenalinkicken in som drev dig till att spurta de sista hundra meterna hem, där du sedan slängde dig raklång på hallgolvet och bara flåsade. Du kände den sura smaken av illamående leta sig upp genom halsen blandat med den smaken av segerns sötma, en kombination av glädje, stolthet och lättnad. Du fixade det.

 

Den känslan mina vänner, är den bästa sortens motivation. Håller ni inte med?