Som pojken med guldbyxorna
Igår provade jag jeans. Det var inget ovanligt till en början; jag klagade över mina lår, min platta rumpa, provrumsljus och allt det andra man alltid klagar över när man provar kläder. Dessutom var byxorna jag provade antingen för slappa, för små, för långa eller inte alls det jag efterfrågade. Jag förstår inte att mamma orkar med mig ibland, men trots det stod hon tålmodigt kvar och väntade när jag tjurade vidare.
Efter att ha fingrat på några som egentligen inte verkade vara det jag vill ha, bestämde jag mig ändå för att prova. Självklart satt just de jeansen helt perfekt, hade helt rätt blå färg och fick mig att känna mig i alla fall lite snygg. Människor hävdar dagligen att jag blivit smalare (även om det inte är vad jag eftersträvar eller ser själv) och tjejen i affären svor på att just de där byxorna var skitsnygga på mig.
Nej, ibland kan en vanlig måndag gå från att vara veckans skitdag till att bli en av de bättre. Cirkelfysen var dessutom överdrivet tung just igår, men vi båda kämpade tappert vidare med tyngre vikter och högre tempo än vanligt. Trots illamående (från Beccas sida) och huvudvärk (från min) klarade vi av det där passet med marginal, och då kan jag tycka att man nog är värd lite snygga jeans trots allt!
/Hanna
Kommentarer
Trackback
