Konsten att träna efter olika förutsättningar
Jag skulle ljuga om jag sa att Hanna och jag hade samma förutsättningar när vi drog i gång det här projektet. Även om det här med sund kost och effektiv träning är nytt för mig, så är jag knappast någon novis när det kommer till idrott. Sedan dagisåldern har jag testat på allt ifrån fotboll och barngympa, till BOIS (boll- och idrottsskola), golf, innebandy och handboll. Fotbollen fastnade jag för och det är något jag utövar än. Men att gå från att vara den lata ungen som stod i mål i 10 år för att det var jobbigt att springa till att bli en fullfjädrad träningsnarkoman är ett stort hopp. Själva träningen intresserade egentligen aldrig mig förut, jag ville bara tillhöra ett lag.
Ändå känner jag ett stort ansvar inför det här projektet. Delvis för att ursprungsidén var min och det handlar om betyg som måste uppnås i en hundrapoängskurs, men mest för att jag med de ovannämnda ”meriterna” i bagaget borde kunna en hel del om ämnet och därmed också veta hur jag ska pusha Hanna som inte har samma träningsbakgrund. Här får jag dock svälja min stolthet och erkänna att jag inte kan mycket alls, varken om träning eller om coaching.
Kanske är det då så att ansvaret vilar lika mycket på oss båda och att vi helt enkelt ska bidra med olika saker? Att jag ska ta med mig den positivitet en laganda innebär och den envishet jag själv besitter, medan Hanna kompletterar med sin otroliga vilja, idérikedom och sitt kontaktnät.
Jag vet inte ännu hur det här projektet kommer sluta, men jag har en känsla av att vi är ett förbannat bra team.
/Rebecca
