Vi lever inte i sockercelibat
När folk frågar oss om hur det går med projektarbetet får de alltid svaret att det är svårt men att det går riktigt bra, vilket det faktiskt gör. Vi håller våra fem träningspass i veckan, jag har daligen träningsvärk i muskler jag inte visste att jag hade och vi är mycket starkare, både fysiskt och psykiskt. Även om det inte är huvudsyftet har vi båda tappat några kilon på vågen trots att vi kör mer muskelträning än kondition. Alla dessa förändringar på knappt en månad.
Men detta betyder inte att att vi på denna korta tid har förvandlats till fullfjädrade hurtbullar som "unnar" sig ett glas vatten och rynkar på näsan vid blotta tanken på kebab. Vår kostplan är strikt och sötsuget finns ständgt närvarande likt en ihärdig beundrare som inte förstår när det är dags att ge upp. På egen hand tror jag att vi är ganska duktiga på att sköta oss, då ingen vill vara sämre än den andra, men tillsammans händer det att vi fuskar ibland...
Fördelen med att ha ett absolut förbud som vi har är att det svider så pass mycket att bryta det att det aldrig blir några stora synder, men vad god kexchokladen var vi delade på tidigare idag. Förbjuden frukt smakar godast och man uppskattar all form av onyttigheter på ett helt annat sätt nu än tidigare.
Kommentarer
Trackback