Dagens myt - det är jobbigt att vara nyttig

Häromdagen när jag höll på att fixa lunch frågade mamma: "Åh, din mat ser så god ut jämnt nu för tiden, men är det inte jobbigt att behöva hålla på att fixa jämnt?" Svaret är nej - det krävs faktiskt inte speciellt mycket extra fix och det lilla som behövs är inte besvärligt att ordna. 
 
Rent psykiskt är det påfrestande att leva hälsosamt, det säger jag inte emot. När suget slår in och alla i din omgivning äter själva och erbjuder dig att ta del av godsakerna, då är det svårt att inte släppa efter. Men det handlar egentligen bara om att bestämma sig och välja sina tillfällen - är den här verkligen värd allt extra slit den innebär? Detta är dock "bara" mentalt, och ju större din välja är och ju mer du peppar dig själv, desto lättare blir det. Tips på hur man går tillväga för att boosta sig själv tänkte jag ta upp på nytt i ett annat inlägg!
 
Att följa en strikt diet kan säkerligen också vara fruktansvärt jobbigt, då kroppen inte får i sig alla näringsämnen den faktiskt behöver och hjärnan är tom på recept. Men att, som jag och Hanna, leva sunt genom att skära ner på fett, socker och tomma kalorier är inte speciellt komplicerat. En extra tanke är det enda som krävs. 
 
Här är ett exempel:
 
Min lunch för ett par dagar sedan. Gjord av gårdagens tacoköttfärs, en morot, low carb-fusili och några salladsblad. Tid? 15 minuter med upplägg och undanplockning.
 
Istället för att bara koka ett gäng snabbmakaroner till köttfärsen väljer jag en nyttigare pasta (den här sorten är förresten sjukt god, tyvärr ganska dyr) och under tiden som den tillagas passar jag på att hacka lite morötter som jag blandar med köttfärssåsen. Lätt som en pannkaka.
 
Som ni ser behöver det inte alltid vara så förbannat komplicerat bara för att det inte är snabbmat. Piffa till tallriken med lite färg, byt ut vissa ingridienser och använd fantasin. Nästan alla rätter kan göras nyttigare!
 
/Rebecca
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0