En stor eloge till den bästa av träningspartners
Jag har gått och irriterat ihjäl mig på de där halvtidsbilderna. Jag fick så väldigt många fina kommentarer om mitt resultat, men någonstans där glömde vi den största stjärnan bakom mitt arbete. Det gör mig ledsen att Becca försökte tysta ner sig själv och hennes prestationer för att jag fick ett mer synligt resultat. Jag hade ju så otroligt mycket mer att spela på när vi startade projektet. Hon har ju alltid tränat, medan jag själv kanske offrat som mest en timme i veckan till att gå ut och gå. Och... som jag sa till henne: "du var perfekt redan innan vi började".
Hur som helst har Becca gjort dubbelt så mycket som jag. Det är hon som planerat våra träningstillfällen, styrt och ställt över hur vi skulle gå tillväga. Hade jag inte haft henne hade jag nog gett upp redan efter en dag. Hon har jobbat så otroligt hårt genom att peppa mig när jag som mest velat ge upp och vi har byggt upp varandras styrkor både rent mentalt och fysiskt.
Jag vill både att ni och Becca ska förstå varför det skett en sådan förändring. Ja, mycket är min egen förtjänst, men den största dosen beröm ska ingen annan än min fina vän och träningspartner ha. Det kan tyckas att hon inte jobbat hårt (i alla fall inte enligt henne själv), men utan hennes löjligt hurtiga måndagshumör så hade jag aldrig orkat fortsätta vecka efter vecka. Och det... Nej, det är fan ingenting att vara missnöjd över!
Tack än en gång för alla fina kommentarer som fortfarande trillar in. Ni är bäst!
/Hanna
Kommentarer
Trackback