saludable.blogg.se

En trött torsdagskväll som denna tycker jag att det är ganska kul att Hanna har haft sin privata blogg så pass länge att det finns massa gamla godingar man kan mixtra med... söt va? 

 

 

Vi är nog de värsta människorna som finns för tillfället. Vi är överhurtiga, lever nyttigt och anses säkerligen vara de tråkigaste i världen med alla våra kost- och träningsscheman. Men vet ni vad, allihop? Det är också vi som kommer att vara snygga på stranden nästa sommar! Det är vi som mår bra i själen och som vet att vi faktiskt klarar av att åstadkomma det vi tar för oss.

 

 

Jag vet att det är en del som läser min personliga blogg och därmed får lov att stå ut med näst intill samma inlägg den här gången. Men ja, de senaste dagarna har jag i princip bara lyssnat på P!nk då hon är en av mina absoluta förebilder inom musikvärlden. Jag älskar henne för att hon är så sjukt motiverad och stark som person! Här är en låt från hennes nya album som jag bara inte kan få nog av:

 

 
Anledningen till att jag publicerar den här också är för att jag tycker att den har så mycket motivation invävd (och ja, för att den manliga dansaren är bästa ögongodiset en trött onsdag som den här).  

"But just because it burns
Doesn't mean you're gonna die
You've gotta get up and try try try"

/Hanna

 

För första gången någonsin känner jag mig nöjd med mig själv. Jag känner mig stark, glad och självsäker; som att jag har allt jag vill ha och som om det är fantastiskt att leva. Jag kan säga tack när jag får komplimanger och jag skrattar både högre och oftare än jag brukat göra innan. Jag är säkrare i stegen och vågar ta för mig. Jag mår verkligen bra nu. Jag mår verkligen bra på riktigt.

 

Igår slog det mig att det måste vara träningen som påverkar mitt humör. Att jag ger mig sjutton på att jag ska klara de uppgifter jag tar mig an och att jag därmed också slutför dem. Jag mår så jäkla bra inombords och det är värt alla uppbrott av chipskvällar här i världen. Det är värt varenda kesoburk, russinpaket och fruktstund extra.

Hoppas att ni också mår bra ute i höstrusket! Dagens träning får bli simning med mamma och imorgon är det återigen dags för cirkelfys tillsammans med min goa Becca. Det är sjukt att man efter en onyttig fredag och en bakislördag (tog ut månadens festkväll i samband med min onyttiga dag) längtar efter träning, rutin och äggfrukost igen!

 

Du vet den där sega söndagseftermiddagen då soffan var sådär extra skön, temperaturen utomhus var lite för låg för årstiden och regnet argsint piskade mot fönsterrutorna? När du tänkte att "här kommer jag inte röra mig ur fläcken förrän det är dags att inta sängläge", men inombords fanns den gnagande känslan av att ett träningspass vore på sin plats. Då du mot alla odds snörade löparskorna tio minuter senare och på segstartade ben masade dig iväg. Trots att den "andra andningen" fortfarande inte infunnit sig efter halva rundan och du kände att det aldrig skulle gå vägen trummade du envist på. Väl inne på sista kilometern var benen tunga som bly och det krävdes all viljestyrka du kunde uppbåda för att orka fortsätta framåt. Vid åsynen av målet kickade den sista adrenalinkicken in som drev dig till att spurta de sista hundra meterna hem, där du sedan slängde dig raklång på hallgolvet och bara flåsade. Du kände den sura smaken av illamående leta sig upp genom halsen blandat med den smaken av segerns sötma, en kombination av glädje, stolthet och lättnad. Du fixade det.

 

Den känslan mina vänner, är den bästa sortens motivation. Håller ni inte med?