saludable.blogg.se

Idag är en sådan dag när självförtroendet är i botten och allt bara känns piss. Och ja, även jag har sådana dagar, trots mitt hurtiga flin. Ibland är det bara så svårt att hitta motivationen att orka lite till, när de explosionsartade framstegen uteblir.

 

Igår sprang vi runt Munksjön på lunchen, vilket var en prestation i sig. Hanna, som när vi tvingats springa samma sträcka på idrottslektionerna gick stora delar, sprang nu hela sträckan på en riktigt fin tid. Grymt imponerande! Men för mig som ändå tränade en del förra året, och faktiskt kanske till och med sprang sträckan lite snabbare då (eftersom jag sprang för ett betyg), uteblir stoltheten och kicken. Istället blir jag frustrerad över att jag inte nådde min måltid, trots att jag vet att jag inte maxpresterade. 

 

Idag skulle jag prova jeans, och absolut inga passade. Egentligen vet jag att det är muskler snarare än fett som gör att det tar stopp vid låren och att de hade varit för stora i midjan om jag hade fått de att gå hela vägen upp, men det tar ändå på psyket. För visst känns det fel när man tränar i princip varje dag och ändå tvigas gå upp en storlek?

 

Nog kommer det att ha skett förändringar när vi tar de slutgiltiga bilderna på söndag, och visst kommer jag att finna den där extra orken i loppet på måndag. Men just idag känns det inte så.