[Före- och efterbilder]
Oj. Nu är det slut. Loppet är avklarat, bilderna tagna och vi har inte längre några måsten. Trots att det borde innebära en lättnad känns det både tomt och konstigt nu. Att ta en godisbit till kaffet känns fortfarande kriminellt och vi planerar automatiskt veckan ur träningspunkt.
Men här har ni det i alla fall. Här har ni resultatet av vårt slit i bildform:
Men här har ni det i alla fall. Här har ni resultatet av vårt slit i bildform:
Hannas kommentar: Ja, vad säger man? När vi började såg jag mestadels det hela som en kul grej. Jag kunde nog inte se hur dåligt jag mådde inombords och när vi tog de första bilderna började jag gråta för att jag alltid förnekat mitt utseende. Nu när man istället ser resultatet i efterhand kan jag inte riktigt förstå hur jäkla bra vi båda kämpat oss genom det här projektet. Syftet med alltihop var att se om man faktiskt mår bättre av att leva ett hälsosamt liv, och även om jag ser väldigt trött ut på den sista bilden så är jag HUR GLAD SOM HELST för att ha åstadkommit en så pass stor förändring.
Beccas kommentar: Det är kul att se att det faktiskt har hänt någonting, även om jag inte gick in i projektet med viljan att förändra min kropp. Det jag är mest stolt över är att jag faktiskt har fått magmuskler; det syns inte riktigt på bilden men fyra rutor börjar allt leta sig fram. Två kvar! Jag tänker absolut försöka hålla fast i kosten och träningen så gott det går fram till sommaren i alla fall, därefter får vi se...
Vad tycker ni? Hade ni väntat er en större skillnad eller har vi varit duktiga?
Tack för alla gulliga, genomtänka och positiva kommentarer under de här månaderna.
Tack för alla gulliga, genomtänka och positiva kommentarer under de här månaderna.
Ni är grymma!
[Hallarydsloppet]
Som slutprojekt för alla dessa månader av blod, svett och tårar så hade vi planerat att springa ett lopp. I måndags ägde det rum och som ni säkert förstått några inlägg ner så var vi båda väldigt nervösa innan starten. Det var jag, Becca och hennes pappa som skulle springa och här ser ni hur vi såg ut innan vi satte av:
Det var en svår mil, med många backar och en hel del motvind. Det var dessutom en helt annan grej att springa ett lopp med så mycket saker runtomkring, och helt utan musik var det betydligt svårare att hålla motivationen uppe. Hur som helst så tog vi oss igenom det hela, alla tre. Becca hade ont i sina benhinnor och kunde därför inte maxprestera, men för mig kändes det verkligen bra!
Väl inne i mål belönades vi med plaketter och applåder från närstående, men den allra största segern måste ha varit det faktum att vi firade med pizza. Som vi har längtat, kämpat och jobbat oss igenom alla dessa månader... Fasen vad vi var värda den!
Inom kort kommer våra efter-bilder, det sista temat och en projektrapport att produceras. Därefter ska projektet preskiberas för gott, men håll ut lite till så ska ni snart få se! :)
/Hanna
VI FIXADE DET
På plats
Update: Vi är nu på plats och har mottagit våra nummerlappar. Bruden i bilen bredvid ser sjukt proffsig ut - vi är livrädda!
Ingen återvändo
Status: trötta och toknervösa sitter vi nu i bilen på väg mot skogarna runt Markaryd och Älmhult.
Hur ska detta gå?
